Eftersom tunnor av ek inte är helt lufttäta och alkohol har lätt för att avdunsta så försvinner ca 2 % av whiskyn per år upp i luften till änglarna. Därav namnet Änglarnas andel.
Vissa tunnor kan användas för lagring i 50 år, och man kan använda tunnorna flera ggr. och kallar de då first-fill, second-fill och re-fill.
Eken tar bort oönskade smaker från whiskyn, den lägger till smaker och den reagerar med spriten och bildar nya smaker. Det är en stor kemisk process som har mycket mystik kring sig.
Eftersom whiskyn tar smak av fatet så har man börjat experimentera med olika sorters fat för lagringen. Det är rödvinsfat, madeirafat, romfat, cognacsfat etc som man slutlagrar whiskyn på, ifrån några månader till flera år. De olika sprittyperna som varit i fatet tidigare ger ifrån sig olika smaker som påverkar slutresultatet. Träet släpper också ifrån sig färg och det är på så sätt som whiskyn får sin färg, om man inte fuskar och tillsätter karamellfärg förstås.
Karamellfärgen är idag mycket omstridd och fler och fler har börjat att tappa sin whisky ofärgad till glädje för oss entusiaster. När whiskyn mognat klart i sitt fat är det dags att tappa den på flaska.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera