Port Ellen - En kultwhisky

I går var jag på Port Ellen-provning.

Port Ellen - Ett destilleri som inte längre finns med oss. Men den whisky som finns kvar är både god och dyr. Man kan säga att dem kostar allt i från 1800 kr / flaska och uppåt. En riktig kultwhisky med andra ord.

Jag och Brorsan hade som vanligt badat lite utomhusbubbel innan provningen. Arne startade upp provningen och började berätta lite grundläggande om destilleriet och lite historik.

Destilleriet grundades 1825. 1930 läggs det i malpåse (man bestämmer sig för att hålla uppe länge). 1967 startar man upp produktionen igen. Man lägger destilleriet i ny malpåse igen 1983. 1987 stängs det definitivt.

Första whiskyn vi provade, var en 10 årig Port Ellen 43% från tidigt 80-tal Scottich Wildlife. En medelgod Whisky. Doftar lite chark och smakar tyvärr lite vattnigt och strävt. God sälta. 81p

Port Ellen 1979 24 år 43% Signatory. Denna är fylligare men pinnar "bara" upp i 83p.

Port Ellen 1983 23 år 50% Old Malt Cask Douglas Laing en av 549 flaskor. En mycket bra whisky 93p

Port Ellen 1978 27år 51% Glen Denny (Douglas Laing) Tappad för SMAD en av 549 flaskor. 91p. Tyckte att röken försvann ganska snabbt i eftersmaken.

Port Ellen 1979 25år 5th release (2005) 57,4% OB 95p. Dagens (Enligt mig) Bästa. Här hade vi mycket smaker och mycket doft. Bl.a Fudge.

Port Ellen 1978 27år 6th release (2006) 54,2% OB 93p.

En rolig händelse på provningen var när vi skulle bestämma vilken whisky som var godast. Min bordsgranne säger. -Den första.

ALLA som satt runt om kring, sa åt honom att -Lukta igen... Prova igen. Varpå killen luktar på den och utbrister..... -VA fan... Den luktar ju skit ju.

Här märker man hur viktigt det är att ha en referens-whisky, för att kunna avgöra dofter och smaker på bästa sätt.

Efter provningen var det dax för lotteri. Brorsan vann då Malt Whisky Yearbook 2010, och jag såg till att den hamnade i mina ägor.


Ytterligare en anledning till att Port Ellen är så god, kan vara att ägaren Diageo tilldelade Port Ellen lite sämre fat än de gjorde till Caol Ila och Lagavulin (pga att Port Ellen var mer slitet än de andra destillerierna). Det gjorde att Port Ellen fyllde faten i 69% styrka istället för det normala 63,5%. Om inte annat så gör det ju att whiskyn i regel har lite högre alkoholhalt, som i sin tur framhåller smaken.

En kul dag, goda whiskys och en bra provning.